Könens språk
Vi strävar efter normativitet - en balans mellan kvinnligt och manligt. Det här är någonting fantastiskt bra och otroligt viktigt. Av största vikt eftersom det finns många negativa laddningar i våra genusbetingade mönster. Att kvinligt är svagt och manligt stark. Men det finns en ganska stor risk med att sudda ut gränserna om man gör det på fel sätt. Vissa saker ska vara mjuka, varma och fragila och andra hårda, starka och buffliga. Vissa saker sköra andra obevekligt tuffa - oavsett kön. Alla människor besitter samma egenskaper och vi har alla olika behov av attributen. Det farliga ligger i att normalisera och tro på att man kan sudda ut behoven av det.
Det är omöjligt att säga vad som är medärvt genetiskt eller socialt i dom här frågorna. Vi kan bara konstatera att skillnaderna finns och att de i många fall är helt fel och orättvisa. Många män borde bejaka sina kvinnliga sidor och många kvinnor sina manliga - individuellt.
Därför vill jag belysa faktumet att könen talar olika språk; kvinnor och män förstår varandras ord men inte alltid innebörden eftersom vi tolkar olika utifrån vårt genus.
En kanske inte så bra likhet men ett bra relationsexempel är relationen människa hund. En hund förstår människor och andra hundar medan vi människor befaller hunden och bara förstår i bästa fall de enkla fraser från gyckarna.
Kvinnor förstår kvinnor, män förstår män men vi har svårt att förstå varandra - eftersom vi talar man och talar kvinna. Jag hoppas att ingen tar illa upp när jag av själklara skäl bara kan redogöra för mitt eget köns språkförståelsebrist men jag har fått medhåll av många när jag lagt fram mina teorier - av båda könen.
Kvinnor talar inte om allt - speciellt inte med män eftersom dom i regel inte förstår. Språket kvinna innefattar något som jag bäst förmår att förklarar som ett sjätte sinne där de invigda utan tvivel förstår det osagda utifrån givna tonfall och kunskap om situationer. Jag har försökt sätta mig in i språket kvinna och tror att jag förstår några procent mer än andra män. Ibland tillexempel läser jag tidningar avsedda enbart för kvinnor och uppfattar för män dolda budskap (till exempel förstår jag en del franska, kan uppfatta ord men skulle inte kunna fråga efter vägen på franska). Kvinnor som läst samma eller liknande artiklar som jag och pratar om dom talar inte om det på samma sätt som jag gör eftersom de förstått artikeln på ett annat sätt - dom förstår varandra och jag anar vad dom förstått ur ett kvinnligt perspektiv. På detta har jag skapat mig en teori och jag ska med ett par enkla exempel försöka förklara i scenarion och med rudimentala påstående. Så jag ber om ursäkt redan nu eftersom många kommer att uppfatta det som följer som en smula galet.
Män tar order väldigt bra - enkla instruktioner är fungerar bäst för män.
Två karlar träffas;
- Hej Berra, hur mår du?
- Bra.
---
Två fruntimmer;
- Nämen hej Ulla! Va smal du har blivit!
- Tycker du! :) Man gör vad man kan. Hur är det med dig? Mår familjen bra?
- Jo, vi har renoverat huset och ungarna går i skolan. Har du pratat med Stina på sistonde?
- Nej, men det kanske inte är så konstigt.
- Näe...
osv...
Man brukar säga att kvinnor pratar mer - det gör dom fast på ett annat språk.
Hade en karl och ett fruntimmer haft konversationen hade den inneburit mycket mer än "hej - bra". Konversationen Ulla - Berra kan bli lite skev. Han blir lite frågande vad hon vill komma med alla frågor - vart är instruktionen och hon blir frågande varför han inte säger så mycket - är han sur, vad tänker han på etc.
Trevlig pratstund, men den kunde ha varit bättre (det är inte så här i alla fall, men ganska ofta har jag märkt).
I par-relationer kan det, som i mitt fall bli tragiskt när man försöker förstå kvinnan som man, att på ett lärobaserat sätt försöka tolka det kvinnan säger på sitt språk.
Ett klassiskt exempel är när hon säger "jag blir så less..." vilket ofta är en upptakt till en önskad konversation från kvinnan, att dialogen pratas på ett språk. Mannen hörde och förstog att hon var lessen, men det fanns ingen direkt order i det så han agerar inte - vad ska han säga? Hon blir lite frustrerad och visar med små bokstäver i kroppspråk sitt missnöje - en suck, tar sig i ansiktet, tittar på hemmet med rynkad panna - hon menar någonting som han bara ska förstå. Mannen uppfattar det som en förstärkning av att hon är lessen, inte så konstigt - hon sa ju just det. Logiskt.
Efter en stund går hon ut och demonstrerar vad som behöver göras, plockar lite eller någonting annat. Mannen tar ingen notis eftersom hon sysselsätter sig själv. Det skulle han själv ha gjort om han var less. Hon ger oftast order när det är någonting viktigt - inga order så han har inte gjort något fel, tycker han och fortsätter utan reaktion. Efter ett tag säger hon "va stökigt det är". Mannen håller med. Kvinnans frustration växer och hon blir sur och visar det kanske genom att avlägsna sig - vill inte leka med dig. När mannen sen frågar (om han vågar) varför hon är sur (för eller senare når en av signalerna fram) - säger hon barskt "jag är inte sur!". Mannen ser att hon är det så det blir motsägelsefullt och otydbart. "Kan jag göra någonting?" frågar han, "va ere me dig?" eller "har jag gjort något fel?" - och hon tittar menande med en förgrymmad blick och går därifrån, kanske efter en kommentar som "va tror du?!", eller du fattar ingenting.
Mannen står handfallen - ska han bli arg nu, eller fortsätta fråga tills han får veta ved han gjort fel med risk att hon blir ännu argare. Så mannen tolkar det som att han gjort någonting fel och agerar därefter - blir lätt apatisk och distraherar sig själv genom att göra någonting för att få sig själv att må bättre. Detta uppfattas av kvinnan som att han skiter i henne och hennes känslor totalt och allt hon gjort är förjäves - han bryr sig iallafall inte om och brukar inte märka om det är nystädat hemma eller om hon varit hos frissan. Varför? För att män (och nu generaliserar jag enormt) har en högre skitighetströskel än kvinnor i allmänhet och går bara till frissan om något har fastnat i håret eller om någon sagt åt honom att göra det. Män och kvinnors fulometrar baserar sina mätningar på helt olika saker. Valet av bil är ett bra exempel; Han väljer en bil efter det som finns under motorhuven, struntar i rostfläckar och repor - hon tittar inne i bilen. Är sätena sköna, är det rätt färg, luktar den gott, vem har haft bilen innan kanske hon vågar fråga. Sen när dom åker bil kör han oftast eftersom hon låter honom göra det. Han är chaufför och det är ett sätt att göra honom glad.
I grund och botten är alla män små pojkar och alla kvinnor små flickor.
Skillnaden ligger i att männen förstår sitt eget språk och eftersom kvinnorna upptäcker att dom inte blir förstådda v män när dom talar kvinna utvecklar de sitt språk och ger männen order istället. Ordspråket; bakom varje stor man står en ännu större kvinna - stämmer. Och gör det inte det är det oftast det han söker. Någon som förstår honom och ger honom order, någon stark i behov av honom att utföra. Men väldigt få singelmän låter sig dock tämjas. Det är ju också där allt blir fel. För i jakten på den starka singelkvinnan letar man efter någon som behöver en stark man - en svagare kvinna. Det är en ekvation som inte går ihop (många vuxna träffas genom att de tar hjälp av varandra och ser varandras behov)
Kvinnor och män kan lyckas pussla ihop det ändå (tacka fan för det!) - dom förstår varandra tillräckligt eller tycker om varandra så pass att språkbarriären inte blir ett hinder.
Hur ska man göra för att förstå varandra då?
Män: - förklara ofta för kvinnan att du behöver en instruktion och ge dig inte förens du får en. Försök verkligen att förstå vad hon säger och upprepa det hon sa så att ni inte missförstått varandra. Risken att du framstår som en idiot är stor - men på kvinna betyder ordet "man" en mängd olika saker beroende på sammanhanget och konversationen. Sätt dig in i kvinnans situation och fråga mycket så att eventuella missöden kan undvikas. Och bli inte arg - förklara istället att du inte förstog och att ni inte talar samma språk. Förutsätt inte att du lärt dig tala och förstå kvinna - evolution tar miljontals år, och för att uppnå genusnormativitet/ balans mellan könen måste det börja genom förståelse. Förutsätt aldrig - fråga om du förstått det rätt. Ja vet, det kan bli tjatigt - men det blir i bästa fall rätt nog för att det ska fungera.
Kvinnor: - tänk först ut vad det är ni vill, finns det någonting i det här som du kan uttrycka som en order "ikväll ska vi gå ut" - "Du ska lyssna på mig utan att ge mig råd nu för jag behöver prata av mig" - hur skulle du förklara det för en man, något som en kvinna utan minsta tvivel skulle förstå utan att du ens sa någonting.
Bossa inte - för det här handlar inte om att du får chansen att bestämma. Du ska lära dig ett primitivt språk och chansen att det blir fel är stor. Ta det försiktigt - även om vi är hårda och oborstade är vi också mjuka innuti. Men utbytet könen emellan om man fixar språket är större och definitivt värt mödan. Men se inte ner på honom för att hans språk inte har samma uppbyggnad som ditt eget. Du måste lära dig tala man - män förstår inte på samma sätt som kvinnor gör.
Det här är bara toppen på isberget ska ni veta.
Det finns så mycket mer medärvt socialt och genetiskt som försämrar förutsättningarna för ett meningsfullt utbyte och en bättre samverkan.
Här har reklambranschen benat ut begreppen och lagt ner miljarder på forskning;
Sälj med visuella hjälpmedel till män; hon blir glad om du köper det här.
Du blir en vackrare och en bättre kvinna om du köper det, det är underförstått.
Sen riktar sig reklamer också till kvinnor som ska köpa något till sin man och tvärtom. Hon får orgasm av schampot, han blir självsäker och trygg av den nya rakhyveln.
Symboliska gåvor och sätt som gör det hela lite lättare men ändå kan bli fel;
Män;
- Blommor går alltid hem. Det är en uråldrig gåva - inte kvasten i sig utan mödan att du gått in som den grottman du är valt ut en bukett som hon får av dig. Ta reda på vilken sorts blommor hon älskar. Köp ett smycke med favoritblomman, det kommer att betyda mycket. Förklara inte vad du gjort - säg bara att hon förtjänar det och att hon är det bästa som hänt dig(för det är hon, annars kan du lägga ner verksamheten) Engagera dig i hennes hobbys, lyssna på henne när hon pratar om det hon gillar(du ska inte lösa några problem åt henne, bara vara öron och inget orakel) titta på hennes kläder och beröm henne när hon är vackrare än vanligt. Följ med och se på med entusiasm när hon provar kläder - du kanske inte är ett bra smakråd men idén med att prova kläder är att visa upp sig för någon(tror jag) och få uppskattning. Ogillar du klädvalet - säg det då, motivera ett positivt svar och föreslå någonting annat. Det är för andra kvinnor dom klär sig, du kommer i bästa fall i andra hand.
Kvinnor;
- Följ med till verktygs-sektionen, ge honom en grabbkväll, pyssla om honom ibland. De flesta män gillar verktyg, ju manligare desto bättre. Ta dig tid och lyssna och förstå och låt honom vara den där som kan mycket om saker och låt honom visa och förklara för dig. Se vilket han gillar och lägg det i korgen utan att säga; - nu va jag snäll va?! Vi är små pojkar innerst inne men vill inte bli påminda om det. Alternativt - ställ honom i provbåset och spring som en galning med kläder tills han hittar något du också tycker är snyggt. Och ansträng dig för att inte racka ner på hans klädstil - att matcha strumpor är krävande för många herrar. Och skryt om det han är bra på när han själv är med - då mår mannen som bäst för då får vi konfirmation på att vi gör någonting rätt och bra.
Och till slut - jag har skrivit om det här förut;
går det inget bra har det inte alltid med språket utan helt med din egen uppfattning om vad du vill. Om du inte uttalar vad du vill kan ingen förstå det. Och sätt saker och ting i perspektiv till varandra. Visst - din partner eller blivande livskamrat kanske inte har allt på din önskelista, men väntar du för länge med besluten riskerar du att bli av med alltihop. Och är du övertygad om att du är allt som motparten vill ha? Har ni pratat med varandra och förstått vad ni båda vill? Alla relationer är kompromisser - två självständiga individer som ska ingå ett avtal(det är ett avtal oavsett om det är ett one-night-stand, en tvåmånaders fling eller ett livslångt åtagande). Då är det viktigt att man kan förstå varandras språk så man vet vad man ger sig in i. Även i vardagen handlar det om så mycket mer ord/blickutbyten mellan män och kvinnor - i kundsammanhang, på jobbet eller ett slumpartat möte. Något alla förstår är ett vänligt léende. Vi talar ofta snarlika kroppsspråk och läser av det mesta i ögonen. Så är du ledsen och försöker dölja det, eller genuint glad syns det oavsett vad din mun yttrar.
Med andra ord är det ingen idé att spela sociala spel eller försöka vara något du inte är eftersom det alltid misstolkas - det är ju inte riktig information. Tala från hjärtat, tänk lite innan du öppnar munnen på vad du säger, till vem och hur det berör. För om du talar fel språk kan det gå käpprätt åt skogen.
Lycka till.
//E
Det är omöjligt att säga vad som är medärvt genetiskt eller socialt i dom här frågorna. Vi kan bara konstatera att skillnaderna finns och att de i många fall är helt fel och orättvisa. Många män borde bejaka sina kvinnliga sidor och många kvinnor sina manliga - individuellt.
Därför vill jag belysa faktumet att könen talar olika språk; kvinnor och män förstår varandras ord men inte alltid innebörden eftersom vi tolkar olika utifrån vårt genus.
En kanske inte så bra likhet men ett bra relationsexempel är relationen människa hund. En hund förstår människor och andra hundar medan vi människor befaller hunden och bara förstår i bästa fall de enkla fraser från gyckarna.
Kvinnor förstår kvinnor, män förstår män men vi har svårt att förstå varandra - eftersom vi talar man och talar kvinna. Jag hoppas att ingen tar illa upp när jag av själklara skäl bara kan redogöra för mitt eget köns språkförståelsebrist men jag har fått medhåll av många när jag lagt fram mina teorier - av båda könen.
Kvinnor talar inte om allt - speciellt inte med män eftersom dom i regel inte förstår. Språket kvinna innefattar något som jag bäst förmår att förklarar som ett sjätte sinne där de invigda utan tvivel förstår det osagda utifrån givna tonfall och kunskap om situationer. Jag har försökt sätta mig in i språket kvinna och tror att jag förstår några procent mer än andra män. Ibland tillexempel läser jag tidningar avsedda enbart för kvinnor och uppfattar för män dolda budskap (till exempel förstår jag en del franska, kan uppfatta ord men skulle inte kunna fråga efter vägen på franska). Kvinnor som läst samma eller liknande artiklar som jag och pratar om dom talar inte om det på samma sätt som jag gör eftersom de förstått artikeln på ett annat sätt - dom förstår varandra och jag anar vad dom förstått ur ett kvinnligt perspektiv. På detta har jag skapat mig en teori och jag ska med ett par enkla exempel försöka förklara i scenarion och med rudimentala påstående. Så jag ber om ursäkt redan nu eftersom många kommer att uppfatta det som följer som en smula galet.
Män tar order väldigt bra - enkla instruktioner är fungerar bäst för män.
Två karlar träffas;
- Hej Berra, hur mår du?
- Bra.
---
Två fruntimmer;
- Nämen hej Ulla! Va smal du har blivit!
- Tycker du! :) Man gör vad man kan. Hur är det med dig? Mår familjen bra?
- Jo, vi har renoverat huset och ungarna går i skolan. Har du pratat med Stina på sistonde?
- Nej, men det kanske inte är så konstigt.
- Näe...
osv...
Man brukar säga att kvinnor pratar mer - det gör dom fast på ett annat språk.
Hade en karl och ett fruntimmer haft konversationen hade den inneburit mycket mer än "hej - bra". Konversationen Ulla - Berra kan bli lite skev. Han blir lite frågande vad hon vill komma med alla frågor - vart är instruktionen och hon blir frågande varför han inte säger så mycket - är han sur, vad tänker han på etc.
Trevlig pratstund, men den kunde ha varit bättre (det är inte så här i alla fall, men ganska ofta har jag märkt).
I par-relationer kan det, som i mitt fall bli tragiskt när man försöker förstå kvinnan som man, att på ett lärobaserat sätt försöka tolka det kvinnan säger på sitt språk.
Ett klassiskt exempel är när hon säger "jag blir så less..." vilket ofta är en upptakt till en önskad konversation från kvinnan, att dialogen pratas på ett språk. Mannen hörde och förstog att hon var lessen, men det fanns ingen direkt order i det så han agerar inte - vad ska han säga? Hon blir lite frustrerad och visar med små bokstäver i kroppspråk sitt missnöje - en suck, tar sig i ansiktet, tittar på hemmet med rynkad panna - hon menar någonting som han bara ska förstå. Mannen uppfattar det som en förstärkning av att hon är lessen, inte så konstigt - hon sa ju just det. Logiskt.
Efter en stund går hon ut och demonstrerar vad som behöver göras, plockar lite eller någonting annat. Mannen tar ingen notis eftersom hon sysselsätter sig själv. Det skulle han själv ha gjort om han var less. Hon ger oftast order när det är någonting viktigt - inga order så han har inte gjort något fel, tycker han och fortsätter utan reaktion. Efter ett tag säger hon "va stökigt det är". Mannen håller med. Kvinnans frustration växer och hon blir sur och visar det kanske genom att avlägsna sig - vill inte leka med dig. När mannen sen frågar (om han vågar) varför hon är sur (för eller senare når en av signalerna fram) - säger hon barskt "jag är inte sur!". Mannen ser att hon är det så det blir motsägelsefullt och otydbart. "Kan jag göra någonting?" frågar han, "va ere me dig?" eller "har jag gjort något fel?" - och hon tittar menande med en förgrymmad blick och går därifrån, kanske efter en kommentar som "va tror du?!", eller du fattar ingenting.
Mannen står handfallen - ska han bli arg nu, eller fortsätta fråga tills han får veta ved han gjort fel med risk att hon blir ännu argare. Så mannen tolkar det som att han gjort någonting fel och agerar därefter - blir lätt apatisk och distraherar sig själv genom att göra någonting för att få sig själv att må bättre. Detta uppfattas av kvinnan som att han skiter i henne och hennes känslor totalt och allt hon gjort är förjäves - han bryr sig iallafall inte om och brukar inte märka om det är nystädat hemma eller om hon varit hos frissan. Varför? För att män (och nu generaliserar jag enormt) har en högre skitighetströskel än kvinnor i allmänhet och går bara till frissan om något har fastnat i håret eller om någon sagt åt honom att göra det. Män och kvinnors fulometrar baserar sina mätningar på helt olika saker. Valet av bil är ett bra exempel; Han väljer en bil efter det som finns under motorhuven, struntar i rostfläckar och repor - hon tittar inne i bilen. Är sätena sköna, är det rätt färg, luktar den gott, vem har haft bilen innan kanske hon vågar fråga. Sen när dom åker bil kör han oftast eftersom hon låter honom göra det. Han är chaufför och det är ett sätt att göra honom glad.
I grund och botten är alla män små pojkar och alla kvinnor små flickor.
Skillnaden ligger i att männen förstår sitt eget språk och eftersom kvinnorna upptäcker att dom inte blir förstådda v män när dom talar kvinna utvecklar de sitt språk och ger männen order istället. Ordspråket; bakom varje stor man står en ännu större kvinna - stämmer. Och gör det inte det är det oftast det han söker. Någon som förstår honom och ger honom order, någon stark i behov av honom att utföra. Men väldigt få singelmän låter sig dock tämjas. Det är ju också där allt blir fel. För i jakten på den starka singelkvinnan letar man efter någon som behöver en stark man - en svagare kvinna. Det är en ekvation som inte går ihop (många vuxna träffas genom att de tar hjälp av varandra och ser varandras behov)
Kvinnor och män kan lyckas pussla ihop det ändå (tacka fan för det!) - dom förstår varandra tillräckligt eller tycker om varandra så pass att språkbarriären inte blir ett hinder.
Hur ska man göra för att förstå varandra då?
Män: - förklara ofta för kvinnan att du behöver en instruktion och ge dig inte förens du får en. Försök verkligen att förstå vad hon säger och upprepa det hon sa så att ni inte missförstått varandra. Risken att du framstår som en idiot är stor - men på kvinna betyder ordet "man" en mängd olika saker beroende på sammanhanget och konversationen. Sätt dig in i kvinnans situation och fråga mycket så att eventuella missöden kan undvikas. Och bli inte arg - förklara istället att du inte förstog och att ni inte talar samma språk. Förutsätt inte att du lärt dig tala och förstå kvinna - evolution tar miljontals år, och för att uppnå genusnormativitet/ balans mellan könen måste det börja genom förståelse. Förutsätt aldrig - fråga om du förstått det rätt. Ja vet, det kan bli tjatigt - men det blir i bästa fall rätt nog för att det ska fungera.
Kvinnor: - tänk först ut vad det är ni vill, finns det någonting i det här som du kan uttrycka som en order "ikväll ska vi gå ut" - "Du ska lyssna på mig utan att ge mig råd nu för jag behöver prata av mig" - hur skulle du förklara det för en man, något som en kvinna utan minsta tvivel skulle förstå utan att du ens sa någonting.
Bossa inte - för det här handlar inte om att du får chansen att bestämma. Du ska lära dig ett primitivt språk och chansen att det blir fel är stor. Ta det försiktigt - även om vi är hårda och oborstade är vi också mjuka innuti. Men utbytet könen emellan om man fixar språket är större och definitivt värt mödan. Men se inte ner på honom för att hans språk inte har samma uppbyggnad som ditt eget. Du måste lära dig tala man - män förstår inte på samma sätt som kvinnor gör.
Det här är bara toppen på isberget ska ni veta.
Det finns så mycket mer medärvt socialt och genetiskt som försämrar förutsättningarna för ett meningsfullt utbyte och en bättre samverkan.
Här har reklambranschen benat ut begreppen och lagt ner miljarder på forskning;
Sälj med visuella hjälpmedel till män; hon blir glad om du köper det här.
Du blir en vackrare och en bättre kvinna om du köper det, det är underförstått.
Sen riktar sig reklamer också till kvinnor som ska köpa något till sin man och tvärtom. Hon får orgasm av schampot, han blir självsäker och trygg av den nya rakhyveln.
Symboliska gåvor och sätt som gör det hela lite lättare men ändå kan bli fel;
Män;
- Blommor går alltid hem. Det är en uråldrig gåva - inte kvasten i sig utan mödan att du gått in som den grottman du är valt ut en bukett som hon får av dig. Ta reda på vilken sorts blommor hon älskar. Köp ett smycke med favoritblomman, det kommer att betyda mycket. Förklara inte vad du gjort - säg bara att hon förtjänar det och att hon är det bästa som hänt dig(för det är hon, annars kan du lägga ner verksamheten) Engagera dig i hennes hobbys, lyssna på henne när hon pratar om det hon gillar(du ska inte lösa några problem åt henne, bara vara öron och inget orakel) titta på hennes kläder och beröm henne när hon är vackrare än vanligt. Följ med och se på med entusiasm när hon provar kläder - du kanske inte är ett bra smakråd men idén med att prova kläder är att visa upp sig för någon(tror jag) och få uppskattning. Ogillar du klädvalet - säg det då, motivera ett positivt svar och föreslå någonting annat. Det är för andra kvinnor dom klär sig, du kommer i bästa fall i andra hand.
Kvinnor;
- Följ med till verktygs-sektionen, ge honom en grabbkväll, pyssla om honom ibland. De flesta män gillar verktyg, ju manligare desto bättre. Ta dig tid och lyssna och förstå och låt honom vara den där som kan mycket om saker och låt honom visa och förklara för dig. Se vilket han gillar och lägg det i korgen utan att säga; - nu va jag snäll va?! Vi är små pojkar innerst inne men vill inte bli påminda om det. Alternativt - ställ honom i provbåset och spring som en galning med kläder tills han hittar något du också tycker är snyggt. Och ansträng dig för att inte racka ner på hans klädstil - att matcha strumpor är krävande för många herrar. Och skryt om det han är bra på när han själv är med - då mår mannen som bäst för då får vi konfirmation på att vi gör någonting rätt och bra.
Och till slut - jag har skrivit om det här förut;
går det inget bra har det inte alltid med språket utan helt med din egen uppfattning om vad du vill. Om du inte uttalar vad du vill kan ingen förstå det. Och sätt saker och ting i perspektiv till varandra. Visst - din partner eller blivande livskamrat kanske inte har allt på din önskelista, men väntar du för länge med besluten riskerar du att bli av med alltihop. Och är du övertygad om att du är allt som motparten vill ha? Har ni pratat med varandra och förstått vad ni båda vill? Alla relationer är kompromisser - två självständiga individer som ska ingå ett avtal(det är ett avtal oavsett om det är ett one-night-stand, en tvåmånaders fling eller ett livslångt åtagande). Då är det viktigt att man kan förstå varandras språk så man vet vad man ger sig in i. Även i vardagen handlar det om så mycket mer ord/blickutbyten mellan män och kvinnor - i kundsammanhang, på jobbet eller ett slumpartat möte. Något alla förstår är ett vänligt léende. Vi talar ofta snarlika kroppsspråk och läser av det mesta i ögonen. Så är du ledsen och försöker dölja det, eller genuint glad syns det oavsett vad din mun yttrar.
Med andra ord är det ingen idé att spela sociala spel eller försöka vara något du inte är eftersom det alltid misstolkas - det är ju inte riktig information. Tala från hjärtat, tänk lite innan du öppnar munnen på vad du säger, till vem och hur det berör. För om du talar fel språk kan det gå käpprätt åt skogen.
Lycka till.
//E
Kommentarer
Skicka en kommentar