Inlägg

Visar inlägg från november, 2009

Jag hör röster

Här är en bit skitkul fakta som de flesta inte vet om. På 60-talet försökte man sig på att bota grav epilepsi genom att helt dela på de drabbades hjärnhalvor - alltså gå in och klippan av nerverna som binder samman hjärnan i mitten. Det lyckades, men man upptäckte ett par mindre behagliga bieffekter. De som fått ingreppet "split-brain" utfört på sig upptäckte snart att det fanns en till vilja som styrde kroppen. En patient skulle till exempel öppna en låda varpå hans andra hand förhindrade detta geonom att hålla för så det inte gick att öppna. han kunde inte häva tillståndet och fick tålmodigt vänta. Hur löser man det? En annan patient höll på att köra av vägen när den ena handen plötsligt tog över ratten och styrde helt utan kontroll. Det konstaterades att vi har en person till i oss (minst). Vanligt folk med hjärnan i ett stycke kan få impulser men vi lyder dom inte. Men ibland upptäcker man att man sjunger eller visslar utan att man visste om det - det är någon annan som r

Könens språk

Vi strävar efter normativitet - en balans mellan kvinnligt och manligt. Det här är någonting fantastiskt bra och otroligt viktigt. Av största vikt eftersom det finns många negativa laddningar i våra genusbetingade mönster. Att kvinligt är svagt och manligt stark. Men det finns en ganska stor risk med att sudda ut gränserna om man gör det på fel sätt. Vissa saker ska vara mjuka, varma och fragila och andra hårda, starka och buffliga. Vissa saker sköra andra obevekligt tuffa - oavsett kön. Alla människor besitter samma egenskaper och vi har alla olika behov av attributen. Det farliga ligger i att normalisera och tro på att man kan sudda ut behoven av det. Det är omöjligt att säga vad som är medärvt genetiskt eller socialt i dom här frågorna. Vi kan bara konstatera att skillnaderna finns och att de i många fall är helt fel och orättvisa. Många män borde bejaka sina kvinnliga sidor och många kvinnor sina manliga - individuellt. Därför vill jag belysa faktumet att könen talar olika språk; k

Low Carbs High Fat

30 kg på 6 veckor gick jag ner. Från 0,108 ton till 78kg, på 42 dagar (1,857142857 kg om dagen). Med en diet som NASA designat och som används på överviktsenheter rut om i Sverige. Urtrist, självdestruktivt, osunt och FARLIGT! Självförvållad nazist-svält för att bli smal. Och när jag inte lyckades blev jag ännu mer deprimerad. Det här va två år sen och först nu inser jag hur puckat det är. Missförstå mig inte! Jag ser inte ner eller föraktar dom som använder "drick-smaklös-milkshake-och-pissa-ut-din-övervikt"-metoden men tänk på att: 1. Du är fortfarande du ÄVEN om du går ner till din "mål"-vikt. Visst blir din spegelbild mindre men HJÄRNAN är fortfarande du. 2. Att inte äta med andra är att ta bort de viktigaste händelserna varje dag. De som gör att du känner dig delaktig med oss andra. 3. Du är vad du äter stämmer. Dricker du bara en bister sörja blir du urvattnad som människa och bister i sinnet. 4. Det kostar mer än det smakar, eller hur? Är det värt det? Har du

Jag bär ditt hjärta

Jag bär ditt hjärta (världens bästa dikt) av E E Cummings, översatt av Emil Lindroth Jag bär ditt hjärta med mig (jag bär det i mitt hjärta) och aldrig är jag utan det (vart jag än går går du min kära; och vad än som gjorts av bara mig har även du gjort, min älskling) Jag fruktar inget öde (för du är mitt öde, min söta) Jag vill inte ha världen(för du vackra är min värld, min sanning) och det är du vad än en måne betytt en sol kommer alltid att sjunga för dig Här är den djupaste hemligheten ingen vet (här är rotens rot och knoppens knopp och himlen av himlen av ett träd vid namn livet; som växer högre än själen hoppas eller sinnet kan gömma) och detta är undret som håller stjärnorna isär; Jag bär ditt hjärta (jag bär det i mitt hjärta) I Carry Your Heart av E E Cummings i carry your heart with me(i carry it in my heart) i am never without it(anywhere i go you go,my dear; and whatever is done by only me is your doing,my darling) i fear no fate(for you are my fate,my sweet) i want no

hovra

I min ungdom läste jag om en asiatisk munk som för nöjes skull (dom kunde ha kul eftersom dom inte ägde någonting) försökte tänka utanför ramarna på ett strukturerat sätt. Det va tusentals år sedan detta inträffade och jag har inte orkat leta bland alla miljarder av asiatiska filosofer för att finna hans namn. Det är oviktigt (men om någon frågar får du gärna ge mig äran :) Han upptäckte att vi hela tiden pratar och tänker i lägen, fysiska platser och riktningar. Inte så konstigt och ganska praktiskt, men tanke på att alla förstår gravitation och har ett hum om geografiska lägen. Men munken ville göra tvärtom så han övade sig i att inte tänka i proportioner och lägen - upp, ner, litet, stort osv. Övning nummer ett gick ut på att tänka sig en liten låda. Lådan växer sig större och större - plötsligt står du inne i lådan. Lådan blir större och större och större. Helt oväntat hittar du på golvet i den enorma lådan en pytteliten likadan låda. Den växer också i samma rasande fart som den an

och vem fan e jultomten

(en fotnot för den som alltid undrat) Jag fick ett infall för några år sedan och början leta i böcker, tidningar och på internet efter fakta kring jultomten. Det jag fann va både störande och förvirrande - men idag har jag benat ut fakta om den glada gubben iröd badrock och funnit en sanning. När man slår upp "jultomte" i uppslagsböcker både på nätet och rena papperupplagor så står det alltid att det från början var julbocken som kom med presenter och att man snarare brukade skicka in en packe ved till sina kompisar och ropa god jul - fast det va sent 1700-tal det - jultomten r äldre än så vill jag påstå. Och det har förutom julklapparna ingenting med den rödklädda tjockisen som kommer strax före nyår. Till att börja med så är det kanske inte så enkelt att jultomten allena är ett av de flesta uppskattat fenomen under de mörkaste månaderna av året - det är så mycket mer som kommer till runt festprissen. Här vill gärna kyrkan ta åt sig äran med sin egen sankt Nicolaus - en

och det lider mot jul...

(håll bloggen kort nu Emil - annars orkar folk inte läsa) Tanken slog mig för flera år sedan, att kanske borde jag skriva en bok. Alla tänker nog den tanken någon gång. Och precis som för alla andra slår det mig att "vem fan skulle vilja läsa min bok"? - alla och ingen, antar jag. Det finns så många hinder. - Det finns en improvisationslek där man ska säga raka motsatsen; svart/vit, blek/färglad, bra/dålig - men jag kommer inte på någon motsats till hinder. Därför stog jag fast, stilla, sakta tappandes tron på mina egna drömmar i ett myller av fantastiska idéer. Som cemeterad tills det att min syster sa att jag borde starta en blogg. Tada! Välkommen till Logsop (logsop kallas det som förr i tiden sopades upp från logens golv efter festligheter och sen kokades kaffe och bjöds på. Få märkte någon egentlig skillnad - somliga tyckte det va gott). Så jag tänkter släppa vilddjuren i mitt inre fria och skriva som faller mig in. Jag tänkte börja med mina tankar om relationer eftersom